Julhelgen är över, nyårshelgen likaså. Det nya året 2019 är här och jag startar året med att skriva något till missionsbloggen. Då passar det väl att börja med: Gott Nytt År!

Julhelgen är inte lika märkbar i samhället i Guinea som i Sverige, det är ju ett land med muslimsk dominans. Men i kyrkorna firas det förstås. Jag stannade här på området och firade med kyrkan i Lambanyi. På julafton var det samling från niotiden till efter midnatt och det var knökafullt av folk i alla åldrar. Det bjöds på sånger, danser och sketcher av alla de slag. Också ett julspel. På juldagen var det en gudstjänst på förmiddagen. Annandagen sen är det ju inte många länder som firar. Men jag försökte fira lite genom att låta ljusen i adventsljusstaken brinna ut och äta upp de sista pepparkakorna.

Nyårsafton däremot firar alla guineaner. På kvällen och natten är vägarna totalt igenproppade av trafikstockningar. Skönt att jag har nära till kyrkan här i Lambanyi. Där firade de mellan tio och fem på morgonen, men så länge höll inte jag ut. Jag hade ju min säng i gästhuset precis nära och där slöt jag ögonen vid halv tre. Det var igen knökafullt, mycket glädje, sång och dans.


I mitten av december fick jag prata svenska lite extra mycket. Marcus Svedman var här på besök en vecka. Han leder IBRA:s arbete i Västafrika tillsammans med Jonathan Ballah, som ju också är samfundsledare för EADG här i Guinea. IBRA är en mediaorganisation som började med radio men nu använder alla typer av media för att kommunicera evangeliet. Man lägger också stor vikt vid uppföljning av kontakter och lärjungaträning. På området här i Lambanyi finns en inspelningsstudio där man gör program som sänds på flera lokala radiostationen. Här finns också IBRA:s kontor för arbetet i hela Västafrika.
Marcus och Jonathan hade nu en kurs för de som arbetar för att nå susu-folket. Det är Guinea tredje största folkgrupp och de finns framför allt runt Conakry och längs kusten. Det handlade om hur man kan låta intresserade bilda smågrupper som på ett enkelt och självklart sätt får upptäcka bibelordet.
Jag tog chansen att vara med och lära mer om detta arbetssätt som jag hört om. Det var verkligen intressant, lärarna var fantastiskt duktiga och deltagarna mycket engagerade. Ska bli intressant att få rapporter om hur de praktiserar det de lärt.

Lördagen precis för jul var det stor aktivitet på bygget vid bibelskolan i Kouriya. Då skulle sista delen i arbetet med taket/golvet mellan våningarna göras. Det hade varit mycket förberedelse med att få på plats stöttor och formar av trä, speciella murstenar och massor av armeringsjärn böjd i rätta former.
Nu hade man hyrt in en cementblandare med motor, lastbil med vattentank och personer som kunde det arbetet. Byggets vanliga murare var på plats. Och många ungdomar från kyrkorna hade kommit för att hjälpa till med hantlangningsuppgifter. Det var fascinerande att titta på. Två skottkärror grus, en kärra sand och en cementsäck tömdes i en stor skopa. Det, tillsammans med fem hinkar vatten, hivade sedan maskinen in i cementblandaren. Maskinföraren snurrade på ett hjul och vände blandaren. Och så tömdes murbruket i en stor vagn. Den tunga vagnen sköts sen av två personer på utlagda plankor till rätt ställe på taket.
Där stod folk beredda med skrapor för att direkt jämna ut murbruket. Detta pågick i ett flöde hela dagen. Man hann med hela taket. Plus att man hann med ett lager till med finish med en blandning av mindre grus och mer sand. Nu ska detta vila och vattnas i ett par veckor innan de kan fortsätt mura upp nästa våning.


Vad kan jag mer berätta? Jag har fortsatt mina gudstjänstbesök i olika kyrkor. Lansanaya, Simbaya och Dubreka har jag varit i. Detta är ju bara konstiga namn för er. Så var det för mig också. Därför är det så roligt att få chansen att träffa fler församlingar än de jag besökt tidigare.

Dubreka är nästa stad norrut sammanväxt med Conakry. Församlingen där är ca tio år gammal och där har Huskvarna Pingst varit lite delaktig i tomtköp och kyrkbygge. Där var det massor med barn och kanske hundra vuxna, de flesta unga. Stämningen var skön och pastorn Réné Guilavogui predikade. Han är vice ordförande i samfundet EADG.


Till sist måste jag också berätta att den 29 december döptes 43 personer från fem olika kyrkor i Conakry. Man hade gemensam ceremoni i kyrkan i Concasseur som har en dopgrav.