Vad fort tiden går! En månad sen jag skrev något till missionsbloggen. Jo, jag lever, trivs och mår bra. Förutom en stukad fot som är på bättringsvägen.
Sist jag skrev hade jag precis varit i Faranah. Och så är det nu också. Jag kom för några dagar sen tillbaka från andra resan till Faranah och sjukvårdsklinikbygget. Arbetet avancerar bra och snabbt. Man har nu murat upp väggarna och ska lägga på taket. De höll på att mura trappsteg vid ena gaveln. Och Nathan, den unge entusiastiske ingenjören, märkte ut grunden till en mindre byggnad vid sidan av. Där blir det utrymmen för personalen. Och sen gick det snabbt där också att med hackor och spadar gräva ut för grunden. Många arbetade tillsammans och höll på till och med när det blev mörkt för att bli färdiga. Nathan tror att bygget kan vara klart i mars, om allt flyter på så bra som hittills.


Den här gången tog vi vägen via Dabola. Där bodde och arbetade jag 1995-98 och jag vill ju inte vara ett halvår i Guinea utan att pricka in en söndagsgudstjänst där. Så första advent sjöng jag inte ”Bered en väg för Herran”, men deltog i en gudstjänst där människor påtagligt var öppna för Herrens ankomst i sina liv. Eloi ledde gudstjänsten, han var en av de tio vid det första dopet 1996. Efter lunch åkte vi på sjukbesök hos Alfred, också en bekant sen förr. Hans barn hade vuxit upp och hade egna barn och han själv hade blivit gammal och skröplig. Man inser att man kanske inte är så ung som man tror. Det var positivt att lite lära känna pastorn Kodjo och hans fru Rose. De har varit fyra år i Dabola och är båda två drivande och framåt. Skolan har utvecklats, de har byggt till klassrum och höll på att bygga ännu fler. På måndagsmorgonen, innan vi åkte vidare till Faranah, tittade vi när barnen samlades kring flaggan och hälsade sen kort i klasserna. Där satt många med tjocka tröjor eller jackor. För det var kallt på morgonen i Dabola. Denna kalla morgon fick jag nostalgikänslor. Bergen som en fond, det speciella morgonljuset, kyliga luften. Så var det i december-januari, i början av torrtiden. Vi hade en termometer som visade lägsta och högsta temperatur under dygnet. En gång visade den 12/38 grader.


Mellan dessa två Faranah-resor har det ju också hänt mycket. Jag har t.ex. fortsatt att fira gudstjänst i olika stadsdelar i Conakry. Kyrkorna i Concasseur, Dabompa och Sangoya har jag besökt. I Concasseur är kyrkan stor med mycket folk, kanske 300. En stilig kvinna var gudstjänstledare. Efteråt kom hon och frågade om jag inte kände igen henne. Det visade sig att det var Valerie, som också döptes då det första dopet i Dabola. Då var hon ung, kanske 17-18 år. Nu var hon mamma till fyra söner.


När jag åkte till Sangoya i söndags fick jag skjuts med Sydio, som var dagens gästpredikant. Han är pastor i Boffa, den platsen där ett ungdomsgäng från Huskvarna satsade under en evangelisationskampanj för två år sedan. Det var extrabonus att få lära känna honom och höra om läget i Boffa. De har en tomt och grunden är lagd till en byggnad för förskola och gudstjänstlokal. Hoppas det blir möjligt att åka dit och hälsa på. Vad mer kan jag berätta? Regntiden är över, senast det regnade här i Lambanyi var de 13 november. Elförsörjningen är högst osäker. Ibland är det ström hela dygnet. Ibland nästa ingen ström på hela dagen. Ibland av och på. Och det finns inget speciellt mönster. Det gör att man kan känna sig stressad att passa på att jobba vid datorn när strömmen är här. För någon månad sen var det mycket demonstrationer och manifestationer på stan, våldsamma ibland. Nu har det lugnat ner sig sen de satte in militär vid vissa strategiska platser. Och dessutom strejkar många lärare fortfarande sen två månader för fyrdubbling av lönen. Gårdsvakterna har bränt en hög med grenar och löv på baksidan av gästhuset. Då var jag inte hemma och aircondition stod på och sög in luften. Mitt rum luktade som det värsta rökrummet på den tiden då det fanns sådana på skolorna i Sverige. Nu börjar det lukta normalt igen.

Vet inte när elektriciteten och inspirationen finns samtidigt för ett nytt blogginlägg. Kanske innan jul eller inte. Så jag passar på nu att önska alla en riktigt fin adventstid och sen en God Jul.
Hälsningar Christina

Andra advent kom pepparkakorna fram

Andra advent kom pepparkakorna fram