En av mina uppgifter här i Guinea är att följa bygget av en sjukvårdsklinik i Faranah. Nyligen kom jag hem från en resa dit. Faranah är en regionhuvudstad 45 mil från huvudstaden Conakry. Det känns befriande att lämna storstadens stök bakom sig och börja klättra uppför bergen. Nu i slutet av regntiden är allt grönt, luften är klar, man ser fantastiska vyer och ett och annat vattenfall. Vägen krånglar sig upp och ner, tyvärr är den inte i bästa skick utan asfalten är full med hål. Så det tar sin tid, klockan åtta åkte vi och var framme strax före sex.


Med i bilen var Williams och Nathan. Williams är den från samfundstyrelsen som övervakar bygget, så han hade redan varit där några gånger efter byggstarten i juni.
Nathan är en ung, entusiastisk ingenjör. Han examinerades som nummer ett från sin skola och de vill ha honom som lärare där. Men han vill pröva sina kunskaper praktiskt också nu. Hans uppgift är att finnas på plats när det är nya moment, när det gäller att mäta och räkna ut. Intressant var att tre studenter från universitetet i Faranah, som studerar bygge, var och studerade Nathan när han mätte och räknade. De ville se teorin omsatt i verkligheten.


Vid infarten till Faranah åker man över floden Niger. Den har sin källa 15 mil söderut och är redan här imponerande. Denna märkliga flod som rinner norrut, gör en stor båge och sen rinner söderut till havet. Den har många biflöden från bergen i Guinea, mycket vatten går åt att vattna de torra områdena norröver.
Nu har vi lämnat bergen och kommit ner på savannorådet som finns i nordöstra Guinea. Den folkgrupp som dominerar här är malinke, de utgör 30 % av landets befolkning. Vi åkte direkt till bygget när vi kom fram. Och sen var vi där och tittade förmiddagar och eftermiddagar. Och imponerades av hur mycket som hände, man såg från timme till timme hur väggarna restes upp. Det var många murare på plats som jobbade på olika avsnitt samtidigt. Och det pågick tillverkning av nya murstenar hela tiden. Daniel heter byggmästaren som leder arbetet så effektivt. När nu Williams och Nathan kom med bil och pengar intensifierades också inköpen. Det beställdes och levererades cement, sand, grus, småsten, armringsjärn och plank under vårt besök. En förmiddag följde jag med för att se inköp av småsten, granit sa de att det var. Vi åkte sex mil söderut, där jobbar kvinnor med att hacka och sila fram småstenar. De lägger sedan stenarna i små högar till försäljning. En stenhög kostade ca 35 kronor. Köparen kommer med lastbil, förhandlar och betalar och skyfflar sen upp massor av stenhögar på lastbilsflaket. Både fascinerad och beklämd av hur kvinnorna sliter för sina familjers överlevnad.


På tomten där sjukvårdskliniken byggs finns också en kyrka och en skola. Pingstkyrkan i Huskvarna har tillsammans med PMU byggt tre klassrum och kontor. Dessutom blir kyrkan klassrum under veckan och man har uppfört en provisorisk klassrumsbyggnad. De tänker nu också hyra några klassrum i grannskapet. Utrymme behövs, man har tre förskoleavdelningar och klass 1 till 6. Jag blev presenterad för lärarna och kunde sen hälsa på så mycket jag ville i klasserna. Så jag tog tillfället och stannade en stund i varje klass. I förskolan lärde de sig räkna till fem. I första klass lärde de sig bokstaven ”i”. i trean lärde de sig att solen stiger upp i öster och går och lägger sig (så säger man på franska) i väster. I fyran fick de lära sig vad adjektiv är. Från att inte fatta något, till att några börjar ge förslag som läraren skriver upp, till att alla spottar ur sig massor med adjektiv. Som när jag har undervisat om adjektiv i Sverige. Och i sexan handlade det om mänskliga rättigheter och jämnställdhet. Pastorn i kyrkan är också rektor för skolan, Ambroise heter han. Innan han gick bibelskola för att bli pastor jobbade han som lärare och rektor. Han gör sig bra i båda rollerna, jag fick också höra uppskattande ord om honom från lärarna. Familjen bor en liten bit ifrån kyrkan/skolan/klinkbyggetoch där fick vi god lunch varje dag. En kväll var vi med i kyrkan och lyssnade på Ambroise som, i ficklampans sken, höll bibelstudium från Johannesevangeliet kapitel 15. På lördagskvällen städade de och möblerade om salen från skola till kyrka. Och på söndagen var det gudstjänst, flera var där för första gången. Man har nyligen startat en husgrupp också, i andra änden av stan. Faranah är väldigt vidsträckt.


På hemvägen stannade vi till i den stora knutpunkten Mamou. Den ligger i södra delen av det stora bergsmassivet Fouta Djallon, där folkgruppen peul dominerar. De utgör 40 % av Guineas befolkning. I Mamou arbetar Daba med familj, missionärer från Togo. Nu ville Williams se den centrala tomten de nyligen köpt och den lilla förskoleklassen som är början på deras skolprojekt. Bilen vi använde var den Toyota Landcruiser som församlingen i Huskvarna har skänkt. Williams var chaufför. Men jag prövade också på att köra ett par timmar. Kul, det var länge sen jag körde i Afrika.