Två veckor har gått sen jag landade i Guineas huvudstad Conakry. Vad fort tiden går! Och vad mycket som hinner hända! Jag har hunnit bo in mig på gästhuset i stadsdelen Lambanyi. Här ska jag ha mitt hem i nästan sex månader. Kyrkosamfundet EADG (Eglise des Assemblées de Dieu de Guinée) har sitt center här. Det finns kyrka, sjukvårdsklinik, skola och kontor på området. Så det finns folk i närheten att prata med. Och samtidigt är det tryggt med murar runt och vakter dag och natt. Än så länge har jag bott ensam i gästhuset, men det finns plats i tre rum till förutom mitt.

Klimatet vänjer jag mig vid dag efter dag. Det är nu mitt emellan regntiden, då det regnar dag och natt, och torrtiden, då det inte regnar en droppe. Det regnar alltså då och då, ibland mycket, ibland lite. Däremellan är det mulet eller soligt, ca 30 grader och enormt svettigt. Trafiken vet jag inte om det går att vänja sig vid. Den är fullkomligt sanslös! Conakry ligger på en lång halvö. Och stan växer fast det inte finns plats egentligen, den förtätas och växer på höjden.
Och bilarna blir bara fler och fler. Härifrån till halvöns spets är det ca 15 km, det tog en och en halvtimme dit häromdagen när det ändå flöt på rätt bra. I måndags åkte vi åt andra hållet, ut från stan. Däråt växer den också, har växt ihop med nästa stad Coyah. Men sen är det ”landet” en liten bit innan man kommer till Kouriya. Där liggerer EADG:s bibelinstitut där pastorer och ledare får utbildning och träning. En av mina uppgifter här är att hjälpa till i administrationen av ett bygge där. Vi åkte för att titta på byggarbetet, men också för att det då var det nya läsårets första dag. Vi var en delegation på fem som kom. Det blev presentationer: För de ansvariga för bygget, för rektor och ledare för bibelinstitutet och för bibelskoleleverna och deras familjer. Och så tittade vi så klart. Grunden är nu lagd, mycket gedigen. Man bygger för att i framtiden kunna bygga på med ytterligare våningar. Men nu gäller det en suterrängvåning för bibliotek, kontor och administration. Och en första våning med tre klassrum.

Efter en heldag med hälsande, tittande och pratande vände vi hemåt. Trafiken, trafiken…. Men det goda med det hela är ju att man får gott om tid att prata med dem som är med i bilen. De som jag pratar mycket med är samfundsledaren Jonathan och Williams som var samfundsledare tidigare och nu är rådgivare i styrelsen. Och sen finns det fler att lära känna och prata med. Min roll här är att vara länk mellan Huskvarna och Guinea och då handlar det ju mycket om att lyssna och samtala.
Det är spännande att var här lite längre tid och få en chans att lära sig mer på djupet vad som är på gång.