Nu har det gått ett par dagar och jag har just kommit från ett sådant där möte där man måste hålla huvudet kallt, vilket inte är så lätt i den 30 gradiga värmen, och sinnet väldigt ödmjukt. Många hade mött upp till ett välkomstmöte arrangerat av samfundet, Free Pentecostal Mission of Liberia, och PMU-Liberia. Tårarna låg nära till hands när många berättade vad jag hade betytt för dem personligen under krigsåren, en del hade blivit räddade när jag hade trotsat faran och åkt in där ingen annan vågade åka. En del berättelser kom jag ihåg, andra hade jag glömt, men blev känslomässigt påmind.

Det är något speciellt när man har upplevt krigets svårigheter tillsammans. Andra berättade att man hade bett mycket för mig när jag var hjärtsjuk för några år sedan och sedan fortsatt att bedja att jag skulle bli stark nog att åter få komma till Liberia. Nu är jag här och även om återseendets glädje är stor vill jag som återspeglades i många kommentarer, vara ett redskap som Gud kan använda för att bringa enighet och samförstånd i många viktiga frågor. Var med och bed om detta den närmaste tiden.

/Anders Lindgren